Pecha Kucha

I förrgår höll jag en Pecha Kucha på Berns när Svensk Form hade stor baluns där. Det går till som så att en visar 20 bilder och pratar i 20 sekunder till varje bild. Egentligen var det på engelska, men det är ett så mesigt språk.

Bild

Jag heter David Wiberg och är verksam som illustratör, arkitekt, skådespelare, komiker, konstnär och författare. Ca en gång i veckan frågar jag mig själv vad jag håller på med. En gång kallade Christoffer Barnekow mig för något av en renässansmänniska och då skämdes jag och log.

Bild

Jag har skrivit två monologer i vilka jag gestaltar den sextonåriga Linnea. Ibland önskar jag att jag kunde vara mer som hon är. Som sextonåring är det charmigt om ens osäkerhet lyser igenom lite grann, men som 40-åring är det patetiskt. Det är synd tycker jag.

Bild

Mitt examensarbete i arkitektur var en vandringsled i form av en skulptur och arkitekturpark runt min hemstad Lund. Ett slags Wanås förlagt i lågstatus miljö. Först efteråt insåg jag att det handlade om en poetisk och stillsam promenad bort från arkitekturen.

Bild

De senaste femton åren har jag levt en stor del av min vakna tid i Photoshop. Det har skapat en önskan om att uppehålla mig i gränslandet mellan fiktion och verklighet. Fantasin är viktigare än verkligheten sa fotografen Christer Strömholm, men jag håller inte riktigt med.

Bild

Jag var bildmakare och manusförfattare på humorprogrammet Robins en säsong, vilket gjorde mig olycklig. En gång när jag sa att vi inte kunde skämta om att en tjej utsatts för att ha blivit smygfotograferad under kjolen, sa producenten att vi måste våga vara lite edgy, man får säga fitta i tv. Då slutade jag.

Bild

För några år sedan vägrade Vellinge kommun ta emot ensamkommande flyktingbarn. I samband med det gjorde jag en målning där jag utgick från en bild av den nybyggda entrén till Vellinge kommunhus. Målningen heter Välkomna.

Bild

Målningen till höger i den här diptyken heter Röv och är en minnesbild från mina tonårs moonande. När jag ställde ut i Pukeberg för ett par år sedan fick Röv en konstkritiker på Barometern att jämföra mig med den tidigare polischefen Göran Lindberg.

Bild

På inredningsutställningen Casa cor gjorde jag en vedbod för storstadsmänniskan som slits mellan drömmen om ett självförsörjande boende och kärleken till tekniska nymodigheter. Ett försök att gestalta den ångestskapande dubbelmoralen som vi sopar under Kasthallmattor och Josef Frank-fåtöljer.

Bild

Dries och Johannes heter två holländska konststudenter som jag och min kollega Anders Andersson gestaltat i tio år. Just nu jobbar vi med konst- och kortfilmsprojektet The art of struggling som går ut på att de ska knuffa en stor låda upp för en 30 meter hög brant. Helan och halvan möter Fitzcarraldo.

Bild

The martelli tapes är ett band vars namn syftar på den krullhårige pianisten Bruno Martelli från tv-programmet Fame och hans pompösa ballader. Låten Come home handlar, precis som The art of struggling, om att krampaktigt hålla tag i en relation.

Bild

De senaste sju åren har jag tecknat nobelpristagaren i litteratur i Sydsvenskan. Mo Yan betyder ”tala inte”.

Bild

När jag var liten var jag med i humorkollektivet Varanteatern. När vi gjorde tv parodierade vi Slas barnprogram. Förra året tecknade jag hans porträtt till utställningen Slas –jag minns dig nog på Kulturhuset i Stockholm. Barnprogramsparodierna ingick också i utställningen.

Bild

För några somrar sedan hade Sydsvenskan en artikelserie om Astrid Lindgrens olika karaktärer. Jag satt i en svettig lokal i Vasastan och mindes min skräck och fascination inför Karlsson på takets uppenbarelse.  Han är en märklig typ av låtsaskompis.

Bild

Norra Sorgenfri heter ett gammalt industriområde i östra Malmö, som håller på att omvandlas till en ny typ av stadsdel. Jag har gjort en serie visionsbilder av den tänkta miljön åt Malmö stad. Arkitekten Gunilla Kronvall, som utarbetat planen, har fått mig att se på stadsplanering på ett helt nytt sätt.

Bild

Visionsbilderna har varit mitt sätt att hitta tillbaka till arkitekturen. Min ambition är att skapa bilder där arkitekturen inte är i fokus, utan agerar fond i en miljö som snarare triggar vår fantasi än beskriver en faktisk plats. Gränslandet mellan fiktion och verklighet återigen.

Bild

Även om många av mina illustrationer går i varma toner har jag en viss förkärlek för melankoliska tongångar, vilket ibland skapat problem. En gång sa en beställare att den violetta himlen i en bild fick hen att associera till andra världskriget. Jag har svårt att förstå rädslan för mörker, men det är väl jag.

Bild

När svenska kocklandslaget deltog i VM i matlagning häromåret gjorde det fiktiva synthbandet Tyskarna från Lund en låt som heter Kniven, gaffeln, skeden, Schweden, Schweden, Schweden. Jag gjorde omslaget. Tyskarna från Lund är en avknoppning av Varanteatern.

 

Bild

Förra året dog min pappa av en hjärnblödning framkalllad av det blodförtunnande medlet Waran. En månad senare började jag repa föreställningen Lagom nära döden på Uppsala stadsteater. Två veckor innan premiär föll min lillebror sju meter genom ett tak men klarade sig med en krossad armbåge.

Bild

I föreställningen spelade jag en författare som aldrig blev klar med sin roman. Efter spelperioden började jag skriva en ungdomsroman baserad på mina monologer med Linnea. Den är nästan färdig och kom ut på Lilla piratförlaget i januari 2013.

Bild

I romanen ingår även serier som jag /Linnea har tecknat. Att ikläda sig rollen av någon annan och sedan sätta sig ner och skapa en fiktion i fiktionen kändes väldigt självklart. Det var första gången jag tecknade serier sen jag kalkerade katten Gustaf 1987.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s