Som en ekorre

Jag kan tänka mig att det blir som en ekorre, och det är helt okej.

Just själva samlandet, pysslandet – rota och minnas, låtsas att man glömt bort men ändå komma ihåg – jag tror att det kan funka en säsong till. Vi har gjort så i generationer och varför ändra på ett – kanske inte vinnande – men likväl ett koncept. Skönt sen när man tar paus, gungar i en gren, kanske till och med sol om man har tur, och man slumrar till och försvinner in i andra gömmen att försöka greppa. Håller konstruktionen? Att krampaktigt hålla fast i ett gömställe. Tvivlet skapar på något underligt vis mening och musklerna viskar på nytt efter näring, nötter, fett och minnet måste minnas, klorna måste klättra: nerför stammen, ut på isen, över torget, upp på refugen, in i bussen och solgasset – du minns – gör dig mjuk, men fortsätt för guds skull nu tvivla annars är du snart tillbaka i stillaståendet, det livsfarliga – döendet.

(Kriget på sidan 2 har ingenting med resten av innehållet att göra)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s